Förband: Jazzgrupp Södra

Foto © Hasse Lehto

Sofia Hedberg vo, Isabelle Grima vo, Deihim Svantesson p, Gabriel von Essen b, Assar Jansson tr.

Denna grupp var en mycket trevlig bekantskap. Det visade sig dock att det skett ett mindre missförstånd. Trummisen Assar Jansson hade fått order att ta med sig bara cymbaler och stockar. Den genomsympatiske Jocke Ekberg sade att det var självklart att Assar fick spela på Jockes trummor. Men på ett villkor. Eftersom Jocke hade det stora trumsetet som det tar betydligt längre tid att sätta upp och justera in alla detaljer så var villkoret att Assar fick spela på det som det stod och inte ändra någonting. Och det var helt OK för Assar och det gick hur bra som helst.

Gruppens informelle ledare verkade vara Sofia Hedberg. Hon presenterade låtarna på ett trevligt sätt. De hade förberett 6 nummer och det är alltid viktigt att hålla tidsplanen så att det inte blir för sent.

De öppnade med” It´s Allright With Me” och publiken jublade. Isabelle sjöng” My One and Only Love” och Sofia sjöng” The Summer Knows”.

Som sista låt sjöng de “Four” och de fick översvallande applåder. De hade fått 45 minuter men nu var de färdiga efter 35 minuter. Publiken ville ha extranummer och Per frågade om de hade något. Det hade de inte men det gick lika bra ändå. Med glatt humör körde de inledningslåten som extranummer!

Många i publiken tyckte att detta var det bästa förband vi har haft och spelade verkligen en musik som passade vår publik.

Hasse Lehto

Dr Rulles Jazzklinik
2012-03-18

Erik Rydén tbn, Jan Hillbom sax, Pelle Sandberg trpt, Klas Ottosson tuba, Torbjörn Nager bjo, Tobias Lindquist washboard

Nu är säsongens tradjazz kvot fylld. Ca 120 åhörare fick sig till livs ännu en trivsam kväll. Dr Rulles Jazzklinik gjorde ett bejublat framträdande. Namnet till trots så poängterade de att de inte hade för avsikt att ha någon mottagning eller ställa några diagnoser efter konserten.

De spelade musik från 20-talet med tidstypisk stämsång. De spelade faktiskt också en yngre låt, den var från 30-talet med det var ett undantag.

Vi fick oss till livs 2 generösa set där både publik och musiker tyckte att det var kul. Det är frapperande vad en entusiastisk publik kan göra för musikernas spelglädje och vice versa. Tvåvägskommunikation kan man kanske kalla det. Det är väl därför att vi tycker att jazzmusik är så härligt.

Det var mycket solosång ofta uppbackad med stämsång av medlemmarna i frontlinjen. Vi kommer särskilt ihåg en smäktande ”I Can´t Give You Anything But Love” med Jan Hillbom vid den tidstypiska sångmikrofonen.

Ibland annat ”Alkoholic Blues” fick vi höra solo på bastuba. Och i ”When You’re Smiling” fick vi även höra uppskattade soli på banjo och på tvättbrädan.

Allt som allt hann man med cirka 25 låtar innan alla kunde gå hem med ett belåtet leende på läpparna.

Hasse Lehto

Sören Rydgren Kvartett
2012-03-11

För att nämna några exempel ur kvällens generösa två timslånga set: Inledningsnumret var Sörens egen komposition December-Blues och följdes av bland annat Rosetta, That Rainy Day, Opus One och Polka Dots and Moon Beans. I andra svängde Rolander Bolander loss i sång med bl.a. The World Belongs to Everyone innan Sören fick med publiken i mäktig allsång av En Sockerbagare Här Bor i Staden. I övrigt kan nämnas Sörens fantastiska solo¬medley a la Victor Borge. Ett trettiotal melodier sammanvävda på fyra minuter. Avslutningen blev en hyllning till vår gamle vän Erik Frank Noveity Accordion, innan vi, som sängfösare fick extranumret Charmaine. Ytterligare en kväll att minnas.

Per Kjellberg

Jam
2012-03-04

I första konstellationen spelade Nisse Andersson, för kvällen iförd ventilbasun som omväxling, och Göran Bolin på klarinett. De spelade Embraceable You och But Not For Me.

Erik Svanholm hade med sig sin trombon och fick sällskap av Martin Åklint på piano. Martin är ett exempel på att det finns hopp om återväxten av nya unga jazzmusiker. De spelade Blue Skies.

Lisbeth Bäse anslöt och sjöng Blue Skies. Martin och Erik vilade sedan. Göran Järvstrand och Anders Lind anslöt på trummor respektive tenorsax. Då blev det Quiet Nights.
Sedan kom Nisse Andersson tillbaka och spelade Body & Soul och Lester Leaps In.

Nästa konstellation var Göran Bohlin, Erik Svanholm och Martin Åklint. De spelade All of Me och It Had To Be You.

Sedan spelade Martin fyrhändigt med sin pianolärare Åse Söderqvist-Spering (jo hon är mamma till basisten Kristian Spering). De spelade Felicia som har skrivits av Åse.

Anders Lind och Hasse Ling spelade balladen Solitude av Duke Ellington. Anders Lind och Göran Bohlin spelade Avalon.

Sedan anslöt Martin Åklint och Erik Svanholm, Erik denna gång på bas. Vi fick höra I Am In The Mood For Love och Tenor Madness.

Sedan följde Take the A Train och Don´t Get Around Much Anymore. Därefter var det dags för Grand Final:

I frontlinjen framför husbandet var Hasse Ling, Nisse Andersson, Erik Svanholm, Göran Bohlin och Anders Lind. De framförde Perdido.

Allt som allt en trivsam kväll. Det var inte så många jammare men då fick de ju spela mera. Vi tycker oss märka att det blir större och större publik på våra jam kvällar. Det är positivt, det är roligt för jammarna och det blir en bra stämning.

Hasse Lehto

Silhouette
2012-02-26

Christina von Bülow, altsax, Fredrik Lundin, barytonsax, Anders Christenssen, elbas, Jeppe Gram, trummor och gitarrfenomenet Jacob Fischer.

Trots den uppsjö av bra svenska jazzmusiker, som hör av sig till JANO, har klubben genom åren, då och då, vågat satsa på mer långväga gäster. Denna vackra februarisöndag kom gruppen SILHOUETTE inflygande från Köpenhamn, en grupp till fyra femtedelar bestående av danskar. Ett par av Jano´s styrelseledamöter mötte dem på Arlanda och slogs genast av gruppens glada humör och danska gemyt.

Detta goda humör var också något de lyckades förmedla under kvällens konsert, till de 128, som slutit upp på Täby Park Hotel. Men framför allt gav de oss en musikalisk upplevelse, som med utgångspunkt från Lars Gullin och dennes kompositioner, var fylld både av energi, skön nordisk jazzton och Gullins lyriska vemod.

Gruppen Silhouette, döpt efter ett av Gullins verk, bildades 2008 av gruppens ledare idag, altsaxofonisten CHRISTINA von BULOW och FREDRIK LUNDIN, barytonsax. Denna kväll hade de med sig gitarrviritousen JACOB FISCHER, som för övrigt var hos oss redan vid Svend Asmussens oförglömliga konsert på 90-talet. Gruppen kompletterades av två ur den yngre jazzgenerationen ANDERS CHRISTENSSON, elbas och JEPPE GRAM, trummor.

Utmärkande för Silhouette var deras fina samspel, men också att alla fick utrymme för pregnanta soloinsatser. Några titlar ur deras repertoar. De inledde med passande Fine Together. Därpå följde Olle Adolphsons finstämda ”Nu har jag fått den jag vill ha” och så en komposition av Fredrik Lundin ”Lee Wise”. I fortsättningen stod Lars Gullin i centrum med melodier som ”The Flight”, ”Montmatre” och just ”Silhouette” innan den lyckade kvällen avslutades med ”Tunnelbanelåten” och som extranummer, vad man kan kalla Gullin´s signatur ”Danny´s Dream”.

Per Kjellberg

Connie Evingson och
Stockholm "City-Jazz" Orchestra
2012-02-19

Connie var en trevlig bekantskap med sitt typiska amerikanska självförtroende vid mikrofonen. Vi fick höra pärlor ur den amerikanska sångboken men även några bossa novor. Vi fick bland annat höra ”A Foggy Day”, ”Samba d´Orpheu” och ”It´s a Sin to Tell a Lie”.

Det fina med tre saxar är att man kan få till det där sköna soundet i ensemblespelet. Det hördes ibland annat ”Stockholm Sweetin´” av Quincy Jones.

Jazzmusiker är ju ofta väldigt kreativa. En kreativ detalj var deras notställsbelysning. Skärmen, det vill säga bländskyddet” var tillverkat av samma rostfria deciliter-mått som vi alla har hemma i våra kök. Det tycker jag var ballt.

Hasse Lehto

Ulf Johansson Werre & Hacke Björksten
2012-02-12

Ulf Johansson-Werre p, tbn, vo, Hacke Björksten ts, Martin Sjöstedt b, Calle Rasmusson tr.

Så har vi då avnjutit en riktig trivselkonsert. Som vanligt när Uffe gästar oss så kom det mycket folk. Denna kväll kom det 209 betalande. Vi kunde också notera att det kommer flera nya åhörare. Det visar att vi gör rätt.

Uffe lägger alltid upp sina spelningar efter något tema. Denna kväll var temat ”Stan Getz and J J Johnson at the Opera House” efter skivan som spelades in vid två tillfällen i dels Chicago och dels i Los Angeles 1957. Vi fick höra låtar som fanns med där men även flera låtar som borde varit med där(!!!??).

Uffe började med en lång pianointroduktion med mycket krusiduller innan man kom igång med den välkända ”Don´t Get Around Anymore”. Sedan följde ”Take the A Train” och ”Unforgettable” som var en hyllning till Nat King Cole.

Med tanke på tidigare korta set hade vi försäkrat oss om att vi skulle få två set om 1 timme vardera. Nu står inte musikanternas tidsuppfattning i samma paritet som deras musikalitet, som tur är. Första set avslutades efter 1 timme och en kvart med Oscar Pettifords ”Blues in the Closet”

Efter pausen hörde vi bland andra ”Stella by Starlight” och ”After You´ve Gone” den senare i ”kaninballadversion”.

Klockan närmade sig 21.30 när man spelade extranumret ”Sweet Georgia Brown”. Allt som allt en trevlig konsert med mycket kompetenta insatser av alla medverkande.

Hasse Lehto

Brothers two others
med Jan Allan
2012-02-05

Alla fem visade sig representera den mjuka, lyriska och finstämda typ av jazz som så många i vår publik uppskattar. Och ändå svängde det så det räckte. Det går inte att framhålla någon stjärna i denna samspelta kvintett. Vet av erfarenhet att inte alla i vår publik gillar band som spelar för många egna kompositioner men denna kväll gick det jättebra. Bland titlar som komponerats av olika bandmedlemmar kan nämnas Söndag, Stompin' at Rågsved, Samklang och Snabb och Långsam Karusell. Nämnas bör också Daniel Gustafssons vackra arrangemang av Hugo Alfvéns "Så tag mitt hjärta" och att man också spelade några standards som Out of nowhere, Autumn leaves och All the things you are.

Sammantaget en lyckad kväll, där de 141 betalande tycktes glada och nöjda, både med musiken och den avspända presentationen av Niclas Lindström och Jan Allan. Den sistnämnde kryddade också med några anekdoter och minnen ur sitt rika jazzliv.

Per Kjellberg

Lovisa Lindkvist & Mathias Algotsson Trio
2012-01-29

Lovisa Lindkvist, Mathias Algotsson, Kristian Lind och Calle Rasmusson

Förra året 2011 drog Jazzklubb Nordost igång säsongen med ett sprakande storband. I år startade vi lite lugnare med skön sång och därtill en trio som verkligen vet vad jazz står för.

Förra gången Lovisa Lindkvist gästade oss, i september 2007, var det just med ett storband, nämligen välbekanta Sonora Big Band. Minns hennes fina insats då, men det var ändå roligare att höra henne i detta mindre format. Denna kväll kom hennes härliga röst med både inlevelse och tydlighet till sin fulla rätt. Det märktes också att hon njöt av att ackompanjeras av kvällens följsamma trio. Mathias Algotsson på piano har alltid varit populär hos vår publik och var nu efterlängtad. Detsamma vågar jag nog säga om hans medmusikanter Kristian Lind på bas och Calle Rasmusson på trummor.

Med Lovisa och trion i högform bjöds vi på ett kanske lite kort första set, men ett desto generösare andra, vilket gjorde att kvällens 117 betalande lämnade lokalen glatt leende. Några exempel på vad Lovisa framförde: Efter inledningslåten "It could happen to you" följde bland andra "How Sensitive" och "My shining hour" före paus och efter "Stranger in Paradise" och "Love for Sale" . Också trion svängde loss i t.ex. "Autumn leaves" och Mathias egen komposition "Valse petit". Avslutningsvis bjöds vi på extranumret "Speak low".