Galleri

Camille Thurman - tenor saxophone & vocals, Darrell Green - drums, Bruce Edwards - guitar, Tom DiCarlo – bass

JANOs vårsäsong avslutades med örongodis för jazz-connoisseurer av fantastiskt skickliga musiker från USA. I och med konserten i Vallentuna inleder bandet en turné genom Sverige inom projektet ”På Turné”.

Camille Thurman, saxofonist och sångerska från New York har bland annat varit medlem i Jazz at Lincoln Center Orchestra, vilket är en kvalitetsstämpel rent hantverksmässigt. Vi fick höra musik påverkad av Horace Silver men också Curt Bacharach på Camilles eget sätt.

Hon har stor musikalitet med kraftfull sångröst och rikt saxofonljud som får tankarna till Joe Henderson och Dexter Gordon, vilket passar utmärkt till Darell Greens bedrock groove och skicklighet på trummor. Darell levererade många trumsolon och blev populär hos publiken. Vår ljudpersonal levererade som vanligt ett utmärkt ljud som förstärkte upplevelsen.

Bruce Edwards är en mycket meriterad gitarrist och även kompositör. Basen hanterades mästerligt av Tom DiCarlo. Dessvärre fick trumpetaren Wallace Roney Jr problem med sin flygresa och missade konserten.

När Camille och bandet avslutar i ett extranummer och hon sjunger ”The nearness of you” är det som om hela den inneboende kraften hos klassisk mainstreamjazz gick på knock.

Ett stort tack till Karl Green och David Smith som under ledning av Mats Blomberg har fixat det bästa ljud man kan tänka sig. Tack också till mina övriga fina kamrater i Janos styrelse.

Sist men inte minst så vill jag tacka vår publik som stöttar oss hela tiden. Vad vore konserter utan publik.

Välkomna till Kulturrummet i Vallentuna Kulturhus i höst med ett nytt bra program.

Kjell Lövbom

Galleri

Rennie Mirro, Joachim Bergström och Lina Hedlund – sång och dans, Thomas Törnheden – flygel, Kenji Rabson – bas, Jesper Kviberg – trummor, Mikael Sörensen – trumpet, Kristian Brink saxofon.

Varför åka till Las Vegas när man kan gå på Jano och få en riktig Las Vegas show? Kvällen med High Society, bestående av Rennie Mirro, Joachim Bergström och för kvällen inbjudna sångerskan och dansaren Lina Hedlund var en kväll med fantastiska röster och en tydlig scenvana som visade sig inte bara på deras sätta att samspela med varandra men också deras kontakt med publiken.

Deras repertoar var också mycket tagen från den amerikanska sångboken även om Lina Hedlund hade med några svenska sånger. Hon startade upp med låten ”Jazzbacillen” som en gång i tiden var en hit med Siw Malmqvist och senare i programmet hedrade hon Barbro Hörberg med en sång om ”Långe Bengt”. Lina Hedlund har varit en del av Discogruppen Alcazar och i en av den gruppens mest kända låtar nu i lite jazzigare version, fick hon glatt med alla i publiken att vara med på några ”disco moves”.

De båda manliga sångarna bjöd på många låtar med riktigt sväng både tillsammans och var för sig men de största applåderna fick nog de båda när de var och en sjöng ballader. Joachim Bergström i en finstämd ballad om längtan efter våren och Rennie Mirro som bjöd på Sammy Davis legendariska låt om Mister Bojangles. Rennie Mirro visade där på tydliga likheter med den store artisten. Han påtalade i början av programmet att han hade dålig taktkänsla men det kunde man inte se under konserten. Han hade tydligt svårt att stå still och många danssteg kom helt spontant.

Med sig hade de en eminent orkester bestående av komp, Thomas Törnheden på piano, Kenji Rabson på bas samt Jesper Qviberg på trummor förstärkta med Kristian Brink saxofon och Mikael Sörensen trumpet med arrangemang av Krister Lundqvist.

Stort antal förväntansfulla besökare kom och gick mycket nöjda hem efter denna fantastiska ”showkväll”!

Gunnel Gisslén

Galleri

Musik på årsmötet

Efter årsmötets formella del bjöds det på stor jazzmusikalisk underhållning av Ann-Kristin Hedmark, Kettil Medelius och Hasse Larsson. Trion är enormt samspelt och sprider glädje på scen som smittar av sig. Publiken var med på noterna trots att musikerna spelade helt utan noter. Konserten inleddes med en samba av Cornelis, som hette herr Papilla, samban alltså. Därefter bjöds på många musikaliska utflykter. Mr. Kelly, en blåtonad blues av Owe Törnqvist, en låneansökan av Hasse Larsson för att låna en viss brunett. Vidare en låt om hur man smaksätter en sås med ingredienser som skulle tömma ett mindre systembolag och en bluesig version av Frödings: I valet och kvalet. På duett (bas och sång) gjordes en fin version av Blue Monk. Under en ritt ut i öknen fick samtliga tangenterna på flygeln en rejäl duvning. Konserten avslutades med en känd Van Morrison-låt, Moondance.

En härlig avslutning på årsmötet som började i dur och slutade i ännu mera dur. Vi som var där gick hem med ett leende på läpparna.

Tommy Larsson

Mer om själva årsmötet finns här

Galleri

En glad, avslappnad och synnerligen skämtsam Babben stod på Janos scen i söndags.

Vi hade annonserat hennes besök i vår programtidning PiJano med konstaterandet att hon nu hade beslutat lägga stå-uppjobbet på hyllan ett tag framöver och istället ägna sig åt jazzen, som hon liksom haft om än inte framför sig så i alla fall mycket nära sig de senaste 20 åren.

Två saker lärde vi oss, om vi inte redan visste det, redan till de första anslagen Peter Nilsbo gjorde på vår flygels tangenter. Hon har glädjande nog svårt att lägga av med sina hejdlöst roliga betraktelser som stå-uppare och det hörs att hon sjungit, inte enbart jazz, i 20 år. Vi kan väl enas om att inte kalla hennes sköna mellansnack för "stå upp” utan för "vansinniga övergångar och presentationer av låtarna och bandet" men vad vi än väljer så låg i alla fall publiken stundtals dubbelvikta i bänkarna.

Vi fick bland annat njuta av några standards, lite Fröding och en hel del synnerligen begåvade texter undertecknade sångerskan själv, inte minst till låtar av en inte så välkänd kompositör, och här blir det lite svårt, för en av denna krönikörs påfallande likheter med sångerskan är att både hon och jag, Babben enligt egen utsago så det vågar jag berätta, har utomordentligt svårt att rätt kombinera för- och efternamn i synnerhet med rätt ansikten. Han kan heta Mattias Lundgren, men det är lika mycket en gissning som något annat. Hur som helst så var många av Babbens fina texter skrivna eller översatta till dennes kompositioner.

Basisten Anders Johnsson var lika lysande vid sitt instrument som Andreas Johansson vid sina trummor. Skickliga saxofonisten Peter Fredman, som vi annonserat, hade dock förhinder och ersattes av Fredrik Lindborg som fick stora ovationer när detta annonserades. Janos publik älskar Fredrik så det var en välkommen ersättare.

Lysande solon av samtliga musiker, och en skön blandning av genres gav oss ytterligare en mycket nöjd publik, lite som en röst ur vimlet frågade: När blir nästa gång, och jag började svara att ja, då kommer ju High Society, och… och blev avbruten med: Nej jag menar med de här!

Man måste ju bara älska det!

Håkan Mossberg

P.S. Vår käre ordförande i Jano misstänker att den mindre välkända kompositören heter  Mathias Lundqvist. D.S.

Galleri

JANO:s publik fick uppleva en magisk kväll när den underbara svenska sångerskan Vivian Buczek och bandet Swinging Duets äntrade scenen på Vallentuna teater. Vivian och Mads Mathias framförde evigt gröna duetter på ett charmerande och virtuost sätt, uppbackade av ett fantastiskt band. Inspirationen den kommer från gamla klassiska örhängen framförda bl. a. av Ella Fitzgerald och Ray Charles. 

Till sitt förfogande hade Viveka och Mads ett förnämligt band av högsta klass som bestod av Jesper Bodilsen på bas, Martin Sjöstedt vid flygeln samt Martin Andersen på trummor. Var och en begåvade musiker som understundom visade prov på sin skicklighet i vassa solon. 

Sammanfattningsvis fick den entusiastiska publiken avnjuta musikaliska och kärleksfulla tillbakablickar på klassikerna. ”Can´t take that away from me”, ”Night and day”, ”The lady is a tramp”, Frank och Nancy Sinatras duett ”Something stupid”, Ray Charles ”Hallelujah I love her so” samt det avslutande numret ”Takes two to tango” var några av de örhängen som framfördes innan bandet till rungande applåder fick hasta iväg till en väntande taxi för vidare befordran till Arlanda. 

Thore Flygel

Galleri

Lovisa Jennervall - sång, Carl Bagge - piano, Ilaria Capalbo - kontrabas, Edvin Fridolfsson – trummor, Fredrik Nordström tenorsaxofon

På konsertdagen fick vi agera snabbt då det visat sig att Amanda Ginsburg inte kunde sjunga på grund av en rejäl förkylning. Vi beslöt att ändå genomföra konserten med den ändringen att Lovisa Jennervall fick dra ett större lass och ta över Amandas del av sången uppträda tillsammans med den snabbt inkallade saxofonisten Fredrik Nordström.

Lovisa klarade det med bravur. Med uppbackning av de proffsiga musikerna i kompet blev det alldeles utmärkt.

Lovisa berättade om Blossom och vi fick höra en del av hennes musikaliska pärlor såsom: “Hey John” och “I like you, you’re nice”. Blossom har också med sin omisskännliga röst förevigat jazzstandards som “I’m Hip”, och “Put On A Happy Face”.

Calle Bagge tillhör våra favoritmusiker och gästar oss nästan varje säsong. Fredrik Nordström blev mycket omtyckt av publiken. Han har tidigare gästat oss med Andreas Weise och Sandviken Big Band.

Artisterna belönades med mycket applåder och vi fick extranummer innan det var dags att bege sig hem.

Kulturhuschefen Anders Dahlgren pryade hos oss och sade sig vara mycket nöjd med kvällen. Både Anders och jag är så glada att ha Stina Wallster med sitt företag Triften i vårt Café.

Eftersom Jonny hade ””kompledigt” denna kväll så fick vi mingelmusik levererad av lovande pianisten Eskil Larsson innan konserten.

Nu ser vi fram mot Mads Mathias och Vivian Buczek. Mads är en fantastisk sångare som jag hade nöjet att lyssna på i Köpenhamn i somras. Vivian har gästat oss flera gå gånger. Missa inte detta tillfälle och ta gärna med en kompis till vårt erbjudande om entré för 100 Kr.

Kjell Lövbom

Galleri

Ett nytt år med härlig musik och vilken start det blev då Lyxorkestern gästade oss!

Musikerna Hans Gardemar på piano, Anders Forsslund på bas, Peter Gardemar på fiol, Jan Bengtsson på flöjt, Peter Milefors på trummor samt Bengan Jansson på dragspel visade var och en och tillsammans på otrolig musikalitet och samstämmighet men också en smittande glädje av att spela tillsammans som verkligen nådde fram till oss i publiken.

Repertoaren var blandad med bl.a. svensk folkmusik, svenska schlager men också några lite äldre klassiker. Anders Forsslund bjöd på egen skriven låt som tydligen spelats av flera andra artister men för honom var det första gången att själv framföra den och det blev just hos oss på Jano. Han framförde också en egen översättning på standardlåten Stardust. Bengan Jansson lyckades få med oss på några allsånger där vi blev helt bortkollrade av hans musikaliska spratt. Många skratt blev det inte bara i publiken, även musikerna skrattade med. Helt genialt blev det!

Sammantaget gick alla hem med ett stort leende och uppfylld av en fantastisk musikalisk upplevelse! Vilken ”lyx” att få ha varit med om det!

Gunnel Gisslén