Våren 2024

Mattias Nilsson trio featuring Janis Siegel

2024-02-25

Janis Siegel Foto: Mats Blomberg

Galleri

Man brukar säga att man kan nå musikaliska höjder och det gjorde vi i publiken verkligen efter den konsert som sångerskan från Manhattan Transfer, Janis Siegel bjöd oss på! Hon uttryckte känsla för jazzen och lättsam lekfullhet och säker musikalitet . En del av hennes val av låtar var obekanta men med hennes sätt att framföra dem så blev det till härliga nya bekantskaper. Man kunde känna igen mycket på hennes sätt att tolka låtarna, utifrån det sätt som de sjöng dem i Manhattan Transfer, vilket inte är konstigt då hon medverkat i den gruppen från start 1969.

Med sig hade hon tre fantastiska musiker Mattias Nilsson på piano, Filip Augustson på bas och Jesper Kviberg på trummor som på sina respektive instrument kunde framkalla och visa på följsamhet och musikalitet. Mattias Nilsson och Janis Siegel har känt varandra och spelat ihop på duo under en längre tid och ska nu efter JANO vidare ner i Europa för flera framträdanden. De övriga i kvällens konstellation hade aldrig spelat ihop tidigare men med den erfarenhet och musikalitet som de besitter så var det absolut inget som märktes.

Alla var mycket nöjda med kvällen och den fantastiska musikalitet vi fick uppleva genom kvällens program!

Gunnel Gisslén


Isabella Lundgren  "Over the Rainbow"

2024-02-11

Isabella Lundgren Foto: Stefan Fogelvik

Galleri

Isabella Lundgren, uppbackad av sin förnämliga trio med Carl Bagge piano, Niklas Fernqvist bas och Daniel Fredriksson på trummor, trollband publiken vid vårens andra konsert i kulturhusets pärla, kulturrummet. Konserten var utsåld och extra stolar fick sättas ut för att alla skulle kunna beredas plats. Judy Garland var kvällens tema. Stämningen var andäktig när Isabella och trion steg ut på scengolvet. Även denna gång stod flygeln till höger, kanske en ny trend?

Isabella hälsade publiken välkommen och publiken hälsade tillbaka. Efter en stämningsfull inledning på piano höjdes tempot och en svängig version av Rockabye Your Baby framfördes. Det hördes på en gång att det inte var den första gången musikanterna spelade ihop. Allt framfördes lekande lätt och med precision.

Vi fick under kvällen en grundlig inblick i Judy Garlands liv och leverne. Redan som 7-åring hade Isabella fångats och fascinerats av Judy Garland genom filmen Trollkarlen från Oz som fanns på en VHS-spelare i hemmet.

Under första set fick vi följa Judy Garland som barnskådespelare, som nästan vuxen och som vuxen. Låtarna som framfördes var bland andra The Girl Next Door, Meet Me in Saint Louis, Trolley Song, You Made Me Love You och avslutades med en duo-version av Kurt Weill´s It Never Was You.

Get Happy inledde andra set. Nu hade Judy blivit 27 år, spelat in över hundra filmer och belönats i filmbranschen. Men även försökt att ta sitt liv. The Man That Got Away illustrerade kanske hennes sinnesstämning? Innan konserten tog slut fick vi höra I Don´t Care och den länge emotsedda Over The Rainbow.

Efter extranumret Pennies From Heaven begav vi oss ut i vinterkylan, upplyfta och med lätta steg. Tack Isabella och medmusikanter!

Tommy Larsson


Stockholm Swing All Stars

2024-01-28

Stockholm Swing All Stars Foto: Mats Blomberg

Galleri

JANO:s vårsäsong 2024 inleddes med en konsert i världsklass vågar jag påstå. Inför en fullsatt publik i kulturrummet intog Stockholm Swing All Stars scenen. Och på vilket sätt de gjorde det.

Det blev en magisk kväll där vi fick se och höra vilka fantastiska musiker bandet har i Fredrik Lindborg tenorsax, Klas Lindquist altsax och klarinett, Karl Olandersson trumpet och sång samt Dicken Hedrenius på trombon. Förutom att hela bandet är samspelta så visade var och en under kvällen upp sina respektive skickligheter i underbara solon.

På flygeln briljerade Daniel Tilling och på basen Göran Lind. Båda visade såklart också upp sin skicklighet i mycket fina soloprestationer. På trummor tog Mattias Puttonen tillfället i akt i ett nummer, knöt upp flugan och slängde den samt gick all in i ett halsbrytande solo som förde mina tankar till den legendariske Gene Krupa.

Bandet framförde suveräna arrangemang av tidlös jazz till publikens förnöjelse och rungande applåder. Spelglädjen herrarna emellan gick inte att ta miste på för den är så påtaglig. De har kul, de har personlighet och de älskar att spela. Och detta märktes i publikreaktionerna. Jag hörde några publikröster som bl a uttryckte: ”är detta sant vad vi hör, det här är nästan för bra, den bästa konserten ever” osv.

Konserten avslutades med ett finstämt och välarrangerat nummer av Ellingtons Mood Indigo.

Thore Flygel