Trumpeter: Mikael Sjöqvist, Bengt Enryd, Magnus Bohman, Tromboner: Dicken Hedrenius, Sven Larsson, Saxar: Wåge Finér, Håkan Lewin, Cissi Wennerström bs, Göran Östling ts, Jerker Axelsson ts, Piano: Hans von Eichwald, Bas: Arne Wilhelmsson, Tr Måns Ekman, Congas: Bob Fredriksson
Det blev en mycket populär avslutning på vårt jubileumsår med hela 275 betalande personer i publiken. Redan 16.15 började de första besökarna komma. Det blev en minnesvärd kväll och ett glatt återhörande då många ur publiken hade lyssnat på Gugge Hedrenius Big Blues Band på bland annat Strömsborg och Fasching.
GGG startade sin konsert med att Cissi Wennerström spelade Duke Ellingtons ”Mood Indigo” på sin bas saxofon i Gugges fina arrangemang.
Det är fantastiskt att åter få höra Gugges fina arrangemang som Dicken så omsorgsfullt förvaltar.
Efter låten fyra-fem-sex som handlar om en daggmask var det dags för oss att ta emot Clas Jansson. Denne sångare har nu också givit ut en matlagningsbok som var populär hos delar av publiken i dessa julklappstider. Claes sjöng bl a “Bring it on home to me”, “Alexander Ragtime Band” och “On a clear day”.
Clas hade inte haft tillfälle att vara med på repetitionerna men det störde inte utan blev bara lite mer improviserat och spontant.
Efter paus inledde Sven Larsson med de sista takterna i nationalsången och så fick vi höra Blues of Sweden med fina solon av Wåge Finér och Dicken. Wåge Finér med det fina ljudet i altsaxen är den person som alltid fanns i Gugges närhet från att Gugge började spela på Nalen.
Vi vill tacka medlemmar och publik för en fantastisk säsong.
Jag vill också tacka mina fina energiska styrelsekamrater som lagt ned många timmar på att Söndagskvällarna ska bli bra med hög kvalitet!
Tack Andreas och Daniel som hjälpt oss med dra sladdar, bära högtalare, och sköta ljudet! Ni har varit fantastiska!
Till vår stora glädje har ni lovat att komma tillbaka när vårsäsongen startar.
God Jul och Gott Nytt År och välkomna tillbaka i januari 2015!
Kjell Lövbom
Anna Persson barytonsx, Linnea Fagerland altsax, Markus Wesslen altsax, Sophie Allbrink flöjt, Theo Monpouet ekeram klarinett, Martin Hedrenius trumpet, Frida Hedrenius cello, Arvid Hedrenius kontrabas och Adrian Ahlin slagverk. Gästinhopp av catharina friden hedrenius på flöjt. Dicken hedrenius ledare, pianist, arrangör och trombonist. Jerker axelsson medledare och tenorsaxofonist.
Kvällen började med att ett förband Storkarmar bestående av unga härliga musikanter från Kulturskolan i Vallentuna som spelade finstämd ”juljazz” under ledning av lärarna Jerker Axelsson och Dicken Hedrenius.
Bandet framförde säsongsaktuella ”Staffan Stalledräng” ,”Tre pepparkaksgubbar” och slutligen ”När juldagsmorgon glimmar”.
Det var ett mycket populärt inslag i kvällens program. Storkarmar skulle sedan göra en spelning i Vallentuna Kulturhus på måndagen tillsammans med alla sina lärare.
Tack för en fin start på kvällen!
Kjell Lövbom
Jojje Wadenius g, Mattias Svensson b, Daniel Fredriksson tr.
Tiden går fort när man har roligt. Denna kväll var den näst sista för säsongen och det blev säsongens högsta publiksiffra, nämligen 245 entusiastiska personer.
Det är inte konstigt eftersom Jojje Wadenius är en av våra absolut bästa gitarrister och som har haft hela världen som sitt arbetsfält.
Många av oss kommer ihåg honom från hans år med Made in Sweden och Solar Plexus för att inte förglömma barnvisorna i samarbete med Barbro Lindgren.
I kväll bjöds det på en tät konsert med musik av bland andra Cornelis Vreeswijk, Lennon-McCartney, Magnus Lindgren och Rob Mounsey.
Rob Mounsey är en musiker, kompositör och producent. Han har skrivit musiken till flera TV-serier och reklaminslag i TV. Men som Jojje sade så var allt mycket välskrivet och av hög klass.
Vi hörde bland annat ”A Day In The Life” av John Lennon/Paul McCartney, “Joe Cool” av Rob Mounsey och “Cigarettes Sound” av Magnus Lindgren.
Det visade sig också att Mattias Svensson inte bara är en bra basist, han är även en duktig arrangör. Det hörde vi i ”Uti Vår Hage” och ”Den Blomstertid Nu Kommer”.
På trummor hörde vi Daniel Fredriksson som vi känner mycket väl som en av våra favorittrumslagare.
Hasse Lehto
Lisa Lystam sång, Mikael Fall – munspel, Daniel Forsberg - bas, Fredrik Karlsson – gitarr, Mattias Gustafsson –gitarr, Patrik Thelin - trummor
Våra musikgäster fortsätter att imponera. Denna söndag var det Blues på allra högsta nivå med munspel, dubbla gitarrer och kraftfull sång av Lisa Lystam inför 151 personer.
Halva bandet är från Östergötland: en gitarr från Norrköping, ett munspel från Rimforsa och den stora rösten från Mjölby.
I bandet finns en världsmästare i munspel från VM 2013. Mikael Fall heter han och han spelade ensam ”Amazing Graze” som en hel orkester ömsom frustande, ömsom ömsint! Han var oerhört bra, han lyfte spelningen till ett oförglömligt minne.
Lisa sjöng Louise Hofstens fina blues ”På slätten” på ett eget fint sätt. Det här bandet håller på att utvecklas till att bli ett av Sveriges absolut bästa Bluesband. Vi fick också höra en cover på blueskungen Roffe Wickströms ”Kom till mig kvinna”.
Kort sagt hela familjebandet är oerhört duktiga och samspelta med fantastiska gitarrister och alla ser ut att trivas tillsammans.
Lisa berättade att hon hade arbetat i en livsmedelsaffär i Mjölby. Det visade sig att även vår ljudtekniker hade arbetat i samma butik och att de hade gemensamma bekanta.
Nästa vecka får vi se fram mot en kväll med en legendarisk gitarrist nämligen Jojje Wadenius.
Varmt välkomna!
/Kjell Lövbom
RHelen Salim vo, Jonathan Stribny, Axel Mårdsjö as, Mathias Grindsäter g, Ludwig Sievert p, Erik Bengtsson b, Adam Ross tr.
Denna kväll gick säsongens tradjazzkonsert av stapeln. Tradjazz är ju ett säkert kort bland våra åhörare. För det mesta spelas det av äldre grånade gentlemän. Därför var vi lite undrande över hur det skulle bli med ett gäng ungdomar som inte är så väl kända. Det visade sig att våra farhågor inte hade någon grund. Det kom 170 entusiastiska åhörare.
Vi förstod redan under soundcheck att det skulle bli en bra kväll. Bandet rivstartade med ”It Don’t Mean a Thing” som skrevs av Duke Ellington 1932.
Därefter följde en bukett av välbekanta standardlåtar som bland andra ”Mood Indigo”, ”Blue Berry Hill” och ”After You’ve Gone”. Vi hörde fina soloinsatser från alla.
Efter paus kommer vi främst ihåg ”Second Line” med fint trumspel samt ”You’d Be So nice To Come Home To” med härlig “scat” song av Helen Salim.
Second Line lärde vi oss att det kommer från de många Jazzparader som hölls och hålls i New Orleans. De som gick i täten och spelade var i ”Main Line” eller ”First Line”. Alla de som gick efter bandet och bara njöt av musiken ingick i ”Second Line”. Nu förstår vi varför det finns ett Second Line Jazz Band i Göteborg. Man lär så länge man lever!
Sista låt blev ”All of Me” och efter den fick bandet stående ovationer från vår fantastiska publik som ville ha ett extranummer. Och det fick vi ju och det blev ”When The Saints Go Marchin In”
Sedan hade bandet bråttom att packa ihop för hemfärd i två bilar till Göteborg.
Hans Ling ts, as, Tommy Larsson p, Ulf Hammarstrand b, Arne Elsén tr.
Våra jam har utvecklats sig till en stor succé varje termin, och denna gång var inget undantag. Det kom nästan 100 åhörare musiker inräknat.
Husbandet under Hasse Lings eminenta ledning hade en ersättare på trummor nämligen Arne Elsén. I vanlig ordning började kvartetten med två nummer innan jammarna släpptes fram. Man började med ”It Had To Be You” och fortsatte med ”Hackensack” av Monk.
Första jammare blev Roger Sjöstrand på tenorsax och Göran Bohlin på klarinett. De spelade ”Bye Bye Blackbird” och ”I Thought About You”.
Sedan kom Jan Gunnar Persson med sin altsax och en ny bekantskap, Bertil Lagerman, på ventilbasun. De öppnade med ”There Never Be Another You”. De fortsatte med ”Indiana” då även Erling Ribbing anslöt med sin klarinett.
Sedan var det dags för Rolf Fribergs ”Bröderna Brothers” och de består av Rolf Friberg p, Olle Nilsson tp, Olav Holmquist tbn, Göran Larsén as, ss, Bo Nilsson ts, Erling Ribbing bars, cl, Stig Johansson cl, Claes Vogel cl, Claes Sterner s, Lars Karlsand g, Sven Johansson b, Hazze Ström tr.
De spelade ”All morning Long” av Red Garland och ”On The Street Where You Live” med sång av Claes Vogel.
Därefter var det dags för ytterligare två nya ansikten, Robert Sandblom på trumpet och Dag Joelsson på gitarr. Tillsammans med Roger Sjöstrand och Göran Bohlin spelade de ”Days Of Wine And Roses” och ”Time After Time”.
Därefter kom kvällens ”vokalissa”, som Carli Tornehave brukar uttrycka sig, nämligen Lisbeth Bäse. Hon sjöng ”Darn That Dream” och ”Lullaby Of Birdland” med benäget bistånd av Göran Larsén.
Sedan kände sig Hasse Ling sugen på att vara med. Tillsammans med Nisse Andersson och Bertil Lagerman på ventilbasuner spelade de ”I Can’t Give You Anything But Love” och ”Now Is The Time”
Sedan fick Tommy och Ulf vila en stund. Elin Johansson satte sig vid pianot och Jocke Johansson tog basen. Tillsammans med Olle Nilsson, Olav Holmquist, Bengt Hammar och Jan Gunnar Persson spelade de ”Honeysuckle Rose” och ”Don’t Get Around Anymore”
Bröderna Brothers spelade sedan ”Dinah” där vi hörde Claes Vogel på både sång och klarinett. Den följdes av ”One Ó Clock Jump”.
Därefter kom Hasse Ling tillbaka med Roger Sjöstrand, Robert Sandblom och Dag Joelsson i ”The Preacher” och ”Tenor Madness”.
Kvällens sista konstellation blev Göran Bohlin, Olle Nilsson, Göran Larsén, Erling Ribbing och Bengt Hammar. De spelade ”Exactly Like You” och ”Chris Columbo” om vi uppfattade allt rätt.
Efter 21 olika välbekanta låtar var det sedan dags för kvällens Grand Finale då alla kvarvarande musiker som ville fick äntra scenen och man spelade ”Take The A Train”!
Hasse Lehto
Peter Asplund tp, vo, Karl Olandersson tp, Jonne Bentlöv tp, Bertil Strandberg tbn, euph, Amanda Sedgwick as, Klas Toresson ts, Björn Jansson brs, cl, Petter Karlsson p, horn, Martin Sjöstedt b, Calle Rasmusson tr.
Denna milda söndag med termometern visande 13 grader kom det 216 åhörare. Och de blev inte besvikna.
Denna kväll besöktes vi av Peter Asplund och Martin Sjöstedts Dektett. De spelar musik i Marty Paich och Mel Tormés anda. Vän av ordning kanske opponerar sig mot dektett som är 10 men det var ju 11 musiker. Det var Marty Paich som kallade sitt band så. Marty Paich Dektette, dvs. Marty Paich och hans 10 manna band.
Vi är mycket imponerade av att många av våra band inte bara levererar en konsert rakt upp och ned. Peter Asplund berättade historien om Marty Paich och Mel Tormé, om det speciella soundet som kom fram med alla musiker från Västkusten. Han berättade om hur han och Martin tänkte när det gällde att engagera musiker som passade just för detta.
Bandet öppnade med Walkin´ av Richard Carpenter med fina solon av Pater Asplund, Klas Toresson, Björn Jansson och Martin Sjöstedt.
Vi hörde också Lulu’s Back in Town och första set avslutades med Love for Sale.
Efter pausen hörde vi en instrumental Younger than Springtime med vackert altsaxspel och piano av Amanda Sedgwick respektive Petter Karlsson. Vi fäste oss också vid den fina Christmas Song, Foggy Day och The Way You look Tonight.
De flesta låtarna spelades i originalarrangemang och några hade arrangerats av Martin Sjöstedt. Man har även en del egenskrivet material som är arrangerat i samma anda.
Det blev självklart ett extranummer och det blev It Don’t Mean a Thing av Ellington.
Hasse Lehto
Margareta Bengtson sång, Mathias Algotsson piano, Klas Lindquist saxofon, Svante Söderkvist bas, Chris Montgomery trummor.
Duon Algotson – Bengtson inledde kvällen med att framföra ”Visa från Järna” och ”Polska från Nås” inför en entusiastisk publik på 206 personer.
Då var det dags att även välkomna Klas Lindquist, Chris Montgomery och Svante Söderkvist. Hela bandet spelade Bluesette och Monica Zetterlund inspirerad En gång i Stockholm.
En stor del av kvällen ägnades åt att hylla Alice Babs minne vilket Margareta gjorde på ett sätt som bara hon har kapacitet att klara av tillsammans med fantastiska Mathias och Klas. Av publikreaktionerna fick vi klart för oss att det här var den bästa konserten på länge!
Vi fick höra verk från Duke Ellingtons "Sacred Concerts" t.ex Freedom och Alice Babs egenskrivna Nilsie till maken Nils-Ivar.
Margareta sjöng två stycken från Alice samarbete med Duke Ellington i hans Sacred Concerts bl a Freedom.
Alice skrev tillsammans med Bengt Hallberg "No words blues" som vi också fick höra.
Såväl Alice som Margareta har samarbetat med Nils Lindberg. Det var en stor glädje att få lyssna till Nils och Red Mitchells fina ”As we are”
Slutligen ett tack till Mathias som varit lyhörd och lyssnat på våra önskemål till den här kvällen Jag kan bara säga att önskemålen uppfylldes till 100 %.
Kjell Lövbom
Jonne Bentlöv - Trumpet, Samuel Muntlin - Altsax/Flöjt, Johan Åström - Trombon, Linus Lindblom - Tenorsax/Klarinett, Emma Josefsson - Barytonsax, Anton Ottosson - Gitarr, komposition, arr, Dennis Egberth - Trummor, Björn Lundén – kontrabas
Årets upplaga av Stockholms Jazzfestival är över. Mer än 21 000 besökare har besökt alla olika evenemang som har ägt rum på mer än 150 scener över hela Storstockholm.
En entusiastisk publik hade infunnit sig i Vallentunas fina konsertlokal Kulturrummet för att lyssna på Anton Ottossons Oktett.
Anton Ottosson som vi lärt känna som en fin gitarrist har även ett projekt med en oktett. Han är även en duktig kompositör och arrangör och det får han utlopp för i oktetten.
Oktetten var samspelt och vi fick höra många fina soli. Vi hörde 4 låtar från Anton Ottossons penna och 4 från Ellington/Strayhorn samt en av Lasse Gullin. Låtarna från Ellington var sådana som inte spelas så ofta, bortsett från ”The Jeep is Jumpin”.
Eftersom det var Jazzfestival så hanns det inte med något extranummer då flera av musikerna måste hasta iväg till andra evenemang. Publiken var mycket nöjd och imponerad.
Hasse Lehto
Lill-Benght Erixon acc, Bertil Fernqvist git, Lars Karlsand, b, git, Nils-Erik Slörner tr.
Denna kväll var vikt åt alla dragspelsvänner. 140 förväntansfulla dragspelsvänner tog plats. Det blev en väldigt omtyckt konsert.
Vi fick höra många lättlyssnade låtar, både jazzstandars och en del visor. I första set hörde vi bland andra den fina Södermalm av Thore Swanerud. Vidare Den första gång jag såg dig av Birger Sjöberg. Av alla jazzstandars fäste vi oss mycket vid In a mellow tone och you can’t take that away from me.
Lill-Benght kan de flesta låtar som är värt att kunna och han spelar mycket elegant och med sväng. Undertecknad fick intrycket att det var som kammarjazz av bästa märke. Publiken var hela tiden knäpptyst och lyssnade mycket koncentrerat.
Lars Karlsand som förutom att han spelade bas med stor ton även guidade oss genom hela konserten med ett småtrevligt prat. De flesta låtarna fanns det alltid en anekdot att berätta om.
Bertil Fernqvist, den fine gitarristen, har vi sett hos oss tidigare. Han spelade bland annat Louage av Django Reinhardt tillsammans med Lars Karlsand också på gitarr.
Nils-Erik Slörner på trummor passade perfekt med sitt fina komp. Det var ingen tillfällighet när han valdes att spela trummor med Kenny Drew och Red Mitchell tillsammans med Alice Babs och Svend Asmussen på Hamburger Börs den 18 februari 1972.
Efter pausen öppnade man med Blues for Susanne av Knud Jörgensen. Sedan följde Misty, Mitt eget land av Olle Adolphson med flera välbekanta låtar.
Tiden gick fort och plötsligt var det slut och publiken fick What a differenc a day made som extranummer.
Hasse Lehto
Det blev en riktig höjdarkväll när några av våra allra bästa musiker gästade oss inför 197 personer.
Meta Roos har vi haft hos oss flera gånger. Hon är en tonsäker glädjespridare och medryckande sångerska med en improvisationsförmåga utöver det vanliga. Hon hör hemma i den absoluta sångeliten och visar alltid stort intresse för sin publik.
Metas man Janne Ottessen är en våra bästa jazzgitarister. Om Kjell Öhman, Hans Backenroth och Jocke Ekberg kan jag bara säga att det är en stor lycka att få ha dessa trevliga toppmusiker hos oss. Musikerna framförde två fina instrumentala låtar ”Kellys Blues” och ”Line with the groove”.
Innan paus sjöng Meta bl. a. från sin CD ”Soft winds” t.ex “A Nightingale in Berkley Square” och “What a different a day makes”.
Efter pausen bevisade Meta att hon har bra kläm på Ella Fitzgeralds repertoar med rätt feeling. Meta sjöng bl a ”A-Tisket A-Tasket”, ”Can anyone explain” och ”Oh Lady be good” innan kvällen avslutades med Happy Blues
Tack kära publik för att ni kommer till oss och är så hjälpsamma med att ställa i ordning efter konserten.
Välkomna tillbaka nästa vecka då det blir dragspelsjazz med Lill-Bengths Kvartett.
Kjell Lövbom
Peter Getz, vo, g, Daniel Tilling p, Jan Adefelt b, Jesper Kviberg tr.
Äntligen har vi kommit igång i Täby Park Hotel. Lite ringrostigt var det men vi kom snabbt in i gamla gängor. 152 jazzälskare hade tagit sig till Kemistvägen för att lyssna på högklassig jazz.
Konserten delades broderligt mellan Peter Getz med Trion och Trion ensam. Peter Getz rör sig ledigt i den amerikanska sångboken och i Frank Sinatra och Tony Bennets anda. Men han sjunger också en och annan bossa och även modernare nummer av bland andra Sting.
Peter öppnade med All or Nothing at All. Vidare fick vi bland annat höra Skylark av Hoagy Carmichael, Fragile av Sting och East of the Sun av Brooks Bowman.
Stockholm Jazz Trio bildades på initiativ av Janne Adefelt. Janne har transkriberat och arrangerat om kända stycken av pianolegender som Oscar Peterson, Bil Evans, Junior Mance och Jan Johansson m.fl. Janne Adefelt är ju en lysande basist med en stor ton och han har varit med i många år.
Trion började med Nice work if you can get it av Gerschwin. Sedan följde en bukett med bland annat Jubilation av Junior Mance och ett medley av Jan Johansson.
Daniel Tilling känner vi alla till då han har besökt oss i flera olika konstellationer. Daniel tolkar de olika pianolegenderna på sitt personliga och smakfulla sätt.
Jesper Kviding är också en gammal bekant och han passar som hand i handske i denna trio. Han spelar så lätt och luftigt och ändå med kraft när det behövs.
Konserten avslutades med Peter och trion i The end of a love affair som följdes av extranumret One for my baby.
Hasse Lehto
Urban Agnas tp, Joakim Agnas tp, flh, Tomas Agnas ts, cl, bcl, Kasper Agnas g, Max Agnas p, Mauritz Agnas b, Konrad Agnas tr, Nils Agnas tr.
Då har vi kört igång höstsäsongen på samma sätt som våren med en konsert i Vallentuna Kulturhus. Som vanligt informerade vi om vårt höstprogram på Täby Park Hotel.
Även denna gång hade vi engagerat ett band med lokal anknytning nämligen familjen Agnas. Vi har ju sett och hört dem i flera olika konstellationer de senaste åren. Det är frapperande hur fantastiskt de utvecklas.
Den äldre generationen skötte blåset och de yngre skötte kompet. Allt de spelade var eget material och alla hade skrivit minst en låt. De flesta låtarna började lugnt och finstämt men allteftersom stegrades intensiteten och det svängde våldsamt. Mycket berodde det på att de hade två trummisar och Konrad och Nils var väldigt samspelta. Dessutom introducerades ett nytt instrument i slagverksarsenalen. Konrad spelade ibland med en stråke på cymbalerna.
När Urban, Joakim och Tomas inte spelade stod de bara och såg oerhört stolta ut över hur den yngre generationen spelade.
Kombinationen trumpet, flygelhorn och saxofon eller klarinett låter ofta vemodigt och för tankarna till de inspelningar Miles Davis gjorde med Gil Evans.
För den som vill veta vad som spelades följer här en låtlista:
Belleville av Joakim
Skog av Max
Opus 5 av Kasper
Vals till Villiam av Joakim
Chico Vico av Kasper
Pappas blues av Urban
Bossa av Joakim
Puan av Mauritz
Plogarus av Tomas
Okasa av Kasper
Tid av Joakim
Treklanger av Joakim
För den som vill höra mera finns flera av dessa låtar på YouTube, det är bara att ”googla” på någon av titlarna.
Slutligen vill vi tacka Vallentuna Kommun för den fina lokalen och för ljud och ljus. Vi återkommer till Vallentuna med en konsert den 18 oktober med Anton Ottosson Oktett. Det är en konsert inom ramen för Stockholms Jazzfestival.
Hasse Lehto
Uppdaterad 2023-08-21