Våren 2020

Klicka på bilderna för större format.

Veronica Swift och Jim Snidero med Claes Crona Trio
2020-03-01

Veronica Swift o Jim Snidero Foto: Mats Blomberg

Galleri
Veronica Swift sång, Jim Snidero saxofon, Claes Crona flygel, Hans Backenroth bas och Bengt Stark trummor.

Söndagens konsert, av många i publiken redan vid hemgången efteråt utnämnd till säsongens allra största händelse fast hälften ännu återstår, var en på många sätt spännande upplevelse.
Veronica Swift är blott 25 år gammal, jag kommer tillbaka till det…

Jim Snidero anses vara virtuos på sin altsaxofon. Vi i Jano och många med oss intygar detta som ett faktum. Claes Cronas trio, Bengt Stark på trummor, Hans Backenroth på sin bas och Claes själv vid den stora flygeln steg mot skyarna inför en fullständigt hänförd publik. Bengt fick en sådan oemotståndlig feeling vid sitt trumset att det skapade en lättare yrsel och Claes blev en mer än värdig Bengt Hallberg.
 
Hans och Veronica hade funnit en samstämmighet som svårligen finner sin likhet, och förutom det nummer han och Veronica gjorde solo bara ägde han scenen.

Jims otroligt mjuka sound i saxen fick mig att minnas den gången då jag för första gången kom på likheten mellan ryggmärgen i våra kotpelare och en svängande sträng, på en gitarr, i en flygel eller för all del i en vacker kontrabas eller cello och hur den kommer att vibrera på ett sätt så att ljuden fortplantar sig i rummet och sätter andra strängar i rörelse. Precis så sprider sig tonerna ur märgen och fyller hela våra kroppar med njutning. En upplevelse absolut inte enbart för våra öron.

Veronica stod med en mugg kaffe mellan sina kupade händer när jag först mötte henne i gången bakom scenen. Hon hade huvudet lite på sned och frågade tyst och nästan lite blygt om det fanns någon möjlighet att få tag i en sockerbit eller två. Det gjorde det och hon verkade närmast överväldigad över givmildheten. Det första och bestående intrycket, för övrigt även av Jim och resten av våra gästande musiker, var varm vänlighet och ödmjuk tystlåtenhet. En väldigt rar, ung tjej helt enkelt.

Någon timme senare klev Veronica in på scenen i en stram och strikt kritstrecksrandig dräkt, och plötsligt blev hon till en fantastisk inkarnation av "The Rat Pack". Rutinerad, skämtsam och rolig i proffsiga dialoger med publiken och sina musiker, och framför allt med en röst och en frasering som gjöt nytt blod i jazzen.

Vi hade hört om fantastiska recensioner från tidigare spelningar och om underbarnet som spelade in sin första skiva innan tonåren, och nu kunde vi själva konstatera att ingen överdrivit.
Hon gav oss massor av minnen under denna, en av våra längre för övrigt, spelning. Pennies from heaven, en fantastisk tolkning baserad på Ack Värmeland du sköna, nummer efter nummer som fick publiken att helt komma av sig.
Och när hon smekte fram Confession/The other woman, från nyaste skivan, blev salongen så knäpptyst att man kunnat höra en symaskin falla till golvet.
Och samtidigt, fantastiskt nog, fortsatte hon att vara en väldigt rar, ung tjej...

Vilken konsert!

Håkan Mossberg

New Places Orchestra med Ebbot Lundberg
2020-02-16

New Places Orchestra Foto: Mats Blomberg

Galleri

Saxofoner, flöjter med mera: Håkan Broström, Kristian Brink, Felicia Roos, Peter Fredman, Magnus Dölerud, Emma Josefsson
Tromboner: Ebba Åsman, Karin Hammar, Mimmi Hammar, Kristoffer Siggstedt
Trumpeter: Fredrik Oskarsson, Bo Strandberg, Max Stark, Linnea Jonsson
Piano: Anna Greta Sigurdardottir
Gitarr: Max Schultz
Bas: Thomas Sjödell
Trummor: Jonathan Lundberg

Vi har många gånger lyckats pricka in aktuella artister i våra bokningar. Så även till denna kväll när det var konsertdags så var Ebbot aktuell i TV4:s Så mycket bättre dagen innan!

Ebbot Lundberg behöver knappast någon närmare presentation. Med sin stora röst, karisma. och ett särpräglat uttryck hör han till landets främsta artister och gjorde oss inte besvikna. Han kom från ett kallt och stormigt Göteborg och var glad över värmen från publiken.

Håkan Broströms New Places Orchestra är ett synnerligen välklingande band med för oss många bekanta ansikten som Karin och Mimmi Hammar, Max Schutz och Anna Greta Sigurdardottir. Anna-Greta är en av våra mest lovande yngre pianister och hon har spelat i Café Traversen hos oss många gånger.

Kvällens program innehöll många av Ebbots kompositioner från olika tidstillfällen. Håkan Broström och gitarristen Johan Lindström hade delat på jobbet att göra utomordentliga arrangemang på varsin hälft av låtarna. År 2012 gav Ebbot ut ett soloalbum, “There´s only one of us here”. Albumet består av ett enda, 43 minuter långt, ljudspår indelat i sju sekvenser. Denna kväll fick vi höra en förkortad version från skivan.

För de som missade detta tillfälle finns möjligheten att se konserten på Södra Teatern den 25 eller 26 mars. Kostnaden är förstås högre än när vår ideella förening bjuder på musik.

Jag vill tacka alla musiker samt Janos egen personal som vistades på Vallentuna Teater från kl 13.30 – 22.00 för att göra den här kvällen möjlig! Tack också till den stora publiken. Det var 245 personer och glädjande cirka 60 som normalt inte besöker JANO.

Missa inte nästa konsert den 1 mars då vi gästas av fantastiska amerikanska sångerskan Veronika Swift och saxofonisten Jim Snidero tillsammans med Clas Crona, Hans Backenroth och Bengt Stark, som för övrigt är pappa till kvällens trumpetare Max Stark.

Välkomna tillbaka!

Kjell Lövbom

Leon Falk - Satchmo Tribute
2020-02-02

Leon Falk - Satchmo Tribute Foto: Mats Blomberg

Galleri

Det blev en rivstart på jazzåret med JANO när Leon Falk Satchmo Tribute intog scenen på Vallentuna teater för årets första spelning. Bandet bjöd på en medryckande exposé av välkända nummer från Louis Armstrongs Hot Five sättningar från det tidiga 1920-talet fram till modern tid. Leon Falk "smög" även in ett par nya kompositioner i gammal stil som smälte mycket bra och naturligt in i föreställningen.

Leon Falk Satchmo Tribute har tagit sig an Louis Armstrongs musikaliska arv där de levererar det ena numret efter det andra med mycket känsla och liv, något som kännetecknade den gode Satchmo. West End Blues, Cornet Chop Suey, Mack The Knife, Hello Dolly m. fl. gamla godingar stod på repertoaren.

Bandet är väl sammansatt och sammansvetsat samt levererar. Bandet består av Leon Falk som hanterar trombon samt framför sångnummer i Satchmos karaktäristiska scat-sång stil. Brodern Adam Falk spelar både klarinett och saxofon. Sara Karkkonen ackompanjerar på piano. Erik Tengholm har den svåra uppgiften att ikläda sig Satchmos kostym som trumpetare och kornettist. Erik fyller upp den galant och levererar en hel del mycket fina och säkra solos. Vad månde det bliva av honom när han redan vid 23-års ålder kan leverera detta. En extra eloge framförs till Uno Dvärby på banjo som gick all in i sina solos så till den milda grad att en sträng brast på slutet. Trots vissa problem att få till den nya strängen så hindrade detta inte honom från att briljera på banjon med endast tre strängar till förfogande.

Med låten Indiana avslutade bandet kvällens konsert och drog ner rungande applåder och jubel.

Thore Flygel

Uppdaterad 2024-08-25